jag ser mig själv som en resande person. men jag skulle inte, om nån frågade, säga att 'att resa' är ett av mina intressen. jag tycker inte om stränder eller hostels eller.. sånt. men jag tycker om att röra på mig, att se nya städer och framför allt att komma ifrån vardagen. jag älskar känslan av att vara påväg bort.
en annan anledning är att jag har känslomässiga hem (london, kalle) som inte är där jag bor, vilket förutsätter resande.
förstå då känslan när jag för ett par år sen var så djupt nere i min ångest att jag på riktigt trodde att jag skulle bli kvar i gävle i hela mitt liv pga klarade inte av, varken fysiskt eller psykiskt, att sätta mig på ett flyg, ett tåg eller ens en buss. den känslan.
är så JÄVLA glad att jag inte lät det fortsätta. att jag tagit steg för steg och nu känner att det idag bara finns ett litet orosmoln i panikhjärtat men som försvinner så fort jag tänker på hur roligt det är att komma iväg. och att åka tåg är en av mina bästa saker. längtar.
lökigt inlägg kanske men är så jävla glad och nöjd över att jag tog mitt liv tillbaka. HEJA MIG!