well.
jag lever. jag sa det till kalle igår när vi skulle sova, att jag är tacksam för att vi lever. det kan låta klyschigt, överdramatiskt osv men det var faktiskt 4 personer som dog igår. som kanske var påväg att köpa ett par strumpbyxor till kvällens fest, som skulle hem från jobbet, som skulle möta en kompis på en fika. det hade lika gärna kunnat vara vi. med tanke på hur drottninggatan brukar se ut en fredag eftermiddag är jag glad över hur många som hann springa ur vägen.
själv satt jag på jobbet på medborgarplatsen. det var rörigt till en början men bilden av vad som hänt blev ganska snart hyffsat klar. min första tanke var att jag ville hem, men aldrig i hela livet ville jag gå ner i tunnelbanan. vi fick höra att vår hyresvärd hade evakuerat all sin personal och dörrarna till byggnaden stod öppna, i samma veva som vi fick höra att det var skottlossning på medis. stämningen var "sådär". det med skottlossning var såklart inte sant, men det visste vi inte då och den där osäkra känslan blev bara starkare. vi blev kvar till strax innan 18. då gick jag och en kollega mot gullmarsplan. hon och hennes dotter stannade vid skanstull för att bli upplockade av en person med bil. jag gick över skanstullsbron själv, eller ja.. tillsammans med flera hundra stockholmare. det var en konstig känsla. vid gullmars stannade jag och väntade på kalle som gått från sitt jobb vid hötorget. på gullmars var polis, väktare, insatsstyrka. det var god stämning, alla var trevliga och villiga att svara på frågor. diregerade trafiken så alla som gick hem, kunde komma över vägen osv.
kalle kom och vi började gå hem mot högdalen. tacksam för det fina vädret! det tog ca 1 timme att gå till stureby. där såg vi ett tunnelbanetåg och vi tänkte, ok vi har två stationer hem men vafan vi åker. det gick ju sådär.. spärrvakten hade inte ens öppnat stationen, men kom och öppnade när vi och ett par till som sett att det kommit och gått ett tåg. vi gick in och upp till perrongen, men dörren där gick inte att öppna. det var en speciell situation på nåt sätt. vi, några fler personer och en ensam spärrvakt som lämnat spärren och lämnat dörren till deras lilla utrymme bakom spärren. vi försökte få upp den där jäkla dörren men det gick inte, så jag och kalle bestämde oss för att gå hem ändå.
stannade på ica i bandhagen, och kom sen äntligen hem.
igår var man lite i chock. idag är jag ledsen. jag är ledsen för de som miste livet, för deras anhöriga, för barnen som vårdas på sjukhus, ledsen för att de vill att vi ska vara rädda och vad media/twitter än säger så är vi jävligt många som är rädda. jag är rädd. och så jävla arg.
nu vill man bara veta vad det är för jävla as som gjort det här och hoppas att det inte kommer mer skit.

vad tänker jag på idag? jo;
x bombdåd i st petersburg. vad är meningen med allt jävla hat?! varför finns extermism?!? (tänkar man ju ca varje dag) blir mest arg för att jag själv känner mig rädd. rädd för att åka till vissa ställen i världen, rädd ibland när jag sitter på tunnelbanan, när jag är nånstans där det är mycket folk. jag vill inte känna så och vill inte att nån annan ska behöva göra det heller. jävla skit alltså.
x gösta ekman dog ju i helgen och det är så sorgligt. världens roligaste människa.
x och något mer positivt:
x djurgårn spelar sin första match i allsvenskan NU, mot sirius!!! SÅ PEPP. JONAS OLSSON!!!!!

men asså, temperaturn ute?! och sol?!?!?
jag och kalle har varit i fimpan över helgen. det var MYS. tycker det är så tråkigt att åka hem bara :(((( vill bo närmre, vill kunna ta bilen ba.
hur som helst en bra helg. vi har även ätit kolhydrater, det är så jävla gott. började i fredags med pizza, igår buffé i högbo, potatisgratäng till middag, hamburgare till lunch och avslutar helgen med ett berg pasta. ehe.