jag blir alltid så himla rörd när jag ser ponnyakuten. och jag saknar hästlivet så himla mycket. när jag får mer pengar..!!
men åh, hur jävla arg man varit på diverse skithästar som inte velat hoppa och hur man kämpar och kämpar och tillslut hur glad man blir när man lyckas komma över hindret. minns när jag kom över 1 meter med page som HATADE att hoppa. man ba YEZ.
jag känner verkligen med kidsen alltså. och blir så stolt över shirin som vågar hoppa och martin som får nisse över vattenmattan och tilda som lär sig säga nej till sin töntarab (sjukt överskattad ras, herregud. mvh kallblodstjejen).
ska titta på tv nu tills jag ska åka och jobba. längtar till fredag då jag ska bästissupa med eva och hanna!!!! ih.