efter att ha pratat om london (+ cathrine tate, spaced, chavs, pub varje dag osv) en hel kväll i lördags, och made in chelsea's säsongstart, så längtar jag tillbaka så jävulskt mycket!
är det kanske till och med klyschigt numera att längta till london?
det skiter jag i för london är where my heart is, alltid.
blir så jävla ledsen av tanken om att jag så gärna vill bo där igen men nog aldrig kommer göra det. varför? vill ej dela möglig och kall lägenhet med 5 andra, vill inte bo så långt ifrån de flesta jag älskar, är inte 20 längre.
nåt som hade varit så jävla guld är ju att haffa ett jobb som ba men frida vill du inte jobba på kontoret i london några månader vi har personallägenhet i highgate och alla på kontoret är engelsmän! jag satsar på det.