det värsta jag vet är när bra dagar blir totalt förstörda.
tex nu har jag haft 3 så fruktansvärt bra dagar. igår var bäst med djurgänget (jag, hanna, eva, anna) samlat inkl massa fina djur. min såkallade chef ringer mig två gånger under den här dagen och tjatar om att jag ska jobba för '3 är sjuka', och ja. jag säger att jag kan jobba. för fysiskt möjligt är det ju. jag kommer vara i gävle och jag kommer väl inte ha så mycket mer att göra än att mysa med min bästis som jag träffar ca 6 veckor totalt per år. men vill jag? nja.
och hela den fantastiska upplevelsen i e-tuna blir liksom förstörd på grund av att jag känner mig tvingad att jobba.
det känns väldigt trist. mycket på grund av att jag faktiskt tycker att mitt jobb är väldigt roligt och vill inte förlora den känslan.