min familj består egentligen bara av mig, mamma och pappa.
pappa har två barn sen innan så jag har en brorsa som bor i paris och som jag inte känner egentligen och en syrra som jag känner men aldrig bott med.
min mamma är hetsig, liten, tuff och jäkligt rolig. jag blir skitsur på henne när hon ställer krav på mig men jag vet att det oftast är för mitt eget bästa (tex TA KÖRKORT, SÖK JOBB, FIXA DIN EXAMEN osv). och hon är väldigt jobbig att ha att göra med när hon inte fått röka på ett tag. annars är hon världens bästa mamma.
så här i efterhand så vet jag att jag och min pappa inte hade så bra kontakt när jag var mindre. alltså, inte så att vi inte umgicks utan mer bara att vi inte pratade. nu har jag en skitbra relation med min pappa, jag brukar få daglig rapport från fimpan (tex vilka fåglar han sett, hur traktorn går osv) och jag tycker väldigt mycket om honom. fast han nästan aldrig kan vara spontan (om det inte handlar om att åka och fiska) och är ganska dålig på att kommunicera.
jag är så jävla glad att mina föräldrar lät mig växa upp på landet och att de har gett och ger mig en trygg och stabil och kärleksfull grund att stå på, goda värderingar, vänsterhjärta, gott omdöme och sunt förnuft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar