usch.
vilken fredag hörrni!
först att vakna till nyheten om vad som hänt i nice. tänker främst på alla som var ute och skulle ha en härlig kväll på rivieran och inte kom hem men tänker också på huruvida man behöver vara rädd när man åker till jobbet på morgonen. jag tänker också på hur jävla lyckligt lottad man är som bor i en världsdel där sånt här är så himla ovanligt att det blir såhär stort. jag hoppas att kärleken övervinner hatet, relativt jävla snart.

för ett par veckor sedan fick jag även nyheten om att en kollegas karl hastigt gått bort, han fick hjärtstopp när de var och handlade dagen innan midsommar och hans liv gick inte att rädda. idag var hon förbi jobbet och berättade om allt och vi grät och kramade om varandra och man vet ju inte ett skit vad man ska säga för det finns inget att säga.

sitter iallafall här nu med dödsångesten som vräker sig upp i halsen, som pirrar i händerna, som gör att jag ser suddigt och jag vet inte alls vad jag ska göra med den. det enda jag vet är att man fan måste ta vara på det här lilla livet.

later
det blev bättre av att komma hem, ha kontakt med mina tre allra käraste personer (kalle, hanna, mamma) och äta en bytta hägendaz. har även tittat på HELA portkod, fan vad bra. nu ska jag se senaste vera, sen lägga mig och sniffa på kalles kuddar och försöka somna.